|
Ett spel som tränar talförståelse då
man utför olika räkneoperationer
med decimaltal. |
Förra veckan var det äntligen dags för mig att delta i Matematikbiennalen igen. Denna gång i vackra Örebro. Jag fick än en gång uppleva otroligt många bra föreläsningar och workshops (hann även hålla en egen workshop om olika spel i åk 7-9). Mellan varven blev det många givande och bra diskussioner med de övriga deltagarna. Nu är huvudet fullt av nya idéer och inspiration. Och här kommer första övningen som biennalen resulterade i:
Dela in eleverna i par. Varje elev ska ha en räknare, sedan ska paret ha en spelplan och en råtta. Båda i paret börjar med att slå in 100 på räknaren. Den elev som har det längsta mellannamnet (eller något dylikt) får börja. Första spelaren har alltså fyra olika vägar i labyrinten att välja mellan. Hen väljer en väg och utför räkneoperationen som står på vägen. Räknarna ska hela tiden ligga på bordet, synligt för båda två, så att ingen fuskar. Då spelare 1 har utfört räkningen är det spelare 2´s tur att flytta råttan. Råttan får inte flyttas tillbaka till samma ruta/ost som den kom ifrån, utan den går bara framåt. Då spelare 2 valt sin väg flyttar hen råttan och utför räkneoperationen som står på vägen. Sedan är det spelare 1´s tur och så vidare. Egentligen kan råttan snurra i all oändlighet i labyrinten, huvudsaken att den aldrig går tillbaka exakt varifrån den kom. Spelet tar slut då någondera spelare väljer att gå så att råttan kommer till "mål". Då råttan kommer dit, så jämför spelarna vem har större tal på sin räknare.
Innan vi spelade spelet passade jag på att tala om olika talmängder och vi funderade på definitionen av rationella tal (sedan kom vi in på irrationella och reella tal också). Då alla spelat klart diskuterade vi vilken väg man helst ville att råttan skulle gå och varför. Vissa fick nog aha-upplevelser.
Material:
Labyrintbanan, spelpjäs (mina råttor är stenar med målade ögon och svansar), räknaren
Tidsåtgång: 10-20min
Idén till spelet kommer från workshop med Camilla och Jonas Appelgren. Tack!